(Girls, this was the photo I was talking about earlier today. #foreveralone)
Veckan startade bra med en duva som flög in i tunnelbanan. Den flög in i Farsta och satt kvar till Hökarängen, där den obesvärat flög ut igen. Till och med fåglar lär sig att lata sig. Och så har veckan rullat på, träning, jobb, the usual. Dansat runt i mitt rum varje kväll, går runt och skrattar för mig själv. Ni vet, det är trevligt att va singel helt enkelt. Aldrig trodde jag att jag skulle tycka det. I den lilla staden jag växte upp handlade allt om att bli ihop med någon kille, gifta sig, köpa hus, skaffa barn. Ni vet, småstadsdrömmen. Och jag är inte alls så. Inget fel på det alltså, det är bara det att det inte är för mig. Inte just nu i alla fall. Och om jag då får vara forever alone så fine, be it. I shall not settle for less. Det är så skönt att ha fått växa som person, det märks att man förändrats, i alla fall lite grann. For the better, I hope.
Typiskt tjejsnack nu igen då. Så anyway, duvan på tunnelbanan totally cracked me up. Duvan som verkligen inte hör hemma i tuben. So out of its element. Killen som satt mitt emot mig skrek till ordentligt och sprang till andra änden av tuben. Så komiskt.
Bokade biljetter till London nu förresten. Ska dit i maj med familjen. Vi ska åka runt med bil in the countryside, till Oxford bland annat, ska bli hur kul som helst! Tjejerna drar ju till New York tidigare i maj, fattar inte hur jag ska vara här ensam i två veckor! Jaja, får väl gå runt och skämta med mig själv som jag gör annars när jag är ensam. Oh well, as long as you're happy.
Varo mistä unelmoit, se voi toteutuu. Hoidan mun hommani, se on kasvuu! -Fintelligens
Tahdon vielä enemmän.
HEIDO.
x
Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar